(f.d. Uppsala enskilda läroverk)

Då styrelsen fastställer storleken av det belopp, som från fonden skall utgå till skolan, skall årets ränta först minskas med föreskriven avsättning till fonden.

Undantagsvis äger styrelsen, där så befinnes lämpligt, anslå fondens avkastning till högtidlighållande av någon för skolan betydelsefullare tilldragelse, till understödjande av något för eleverna viktigt ändamål eller till utgivande av något pedagogiskt arbete förbundet med skolans verksamhet.

I övrigt disponibel del av fondens avkastning ställes vid årets början till skolans rektors förfogande att under kalenderåret användas på sätt stadgats för avkastningen från Elisabeth von Bahrs fond (fond D:1) med redovisningsskyldighet som där stadgas.

År 1906 beslöt styrelsen att av gymnasiets överskott avsätta 2 700 kr till en reservfond, som från 1912 redovisas under beteckningen ”gymnasiets byggnads- och reservfond”. Att denna fond aldrig överfördes till grundfonderna berodde främst på att man räknade med att i framtiden kunna disponera själva kapitalet, något som icke var möjligt med grundfonderna. Tanken på en nybyggnad för skolan var nämligen aktuell redan för rektor Liljeblad liksom för hans efterträdare. Skolans rektorer var också väl medvetna om att grundfonderna, som förvaltades av Lundell, i sin helhet utlånades till Sällskapet och bands i dess fastigheter. Såväl Liljeblad som Bror Jon zon var därför angelägna om att behålla kontrollen över dessa medel, vilka placerades i obligationer.

Gymnasiets verksamhet lämnade t.o.m. år 1921 ett icke obetydligt överskott, som möjliggjorde fortsatta avsättningar till fonden. Räntan lades också ograverad till kapitalet, som sistnämnda år uppgick till 63 392 kr. Då staten sedan skärpte kontrollen över privatläroverken omöjliggjordes fortsatta avsättningar. Tack vare att räntan fortfarande i sin helhet lades till kapitalet, fortsatte detta att växa och uppgick 1937 till 127 328 kr. Verkställda utredningar hade då givit vid handen, att uppförandet av en nybyggnad för skolan måste ställas på framtiden. Styrelsen beslöt därför att istället påbörja den modernisering av de dåvarande lokalerna, som sedan dess årligen fortsatt. Av fondens kapital förbrukades därför år 1938 62 475 kr. Återstoden utlånades i ett par omgångar mot ränta till Sällskapet för att täcka den förlust på skolrörelsen, som uppstod under 1940-talet, då lärarlönerna steg hastigare än de statliga lönebidragen. Av fondräntan anslog styrelsen i många år medel till förbättrande av den förberedande skolans lärarlöner och pensioner. Under senare år har anslag utgått till stipendier, amanuensarvoden, representation och andra utgifter, för vilka anslag saknats. Av ränteinkomsterna har växande belopp lagts till kapitalet, som f.n. uppgår till 83 495 kr. Av kapitalet har 54 000 varit utlånade till Sällskapet för täckande av nämnda rörelseunderskott men återbetalats 1968.

Till fondkapitalet har styrelsen 1968 överfört tidigare under rubriken Allmänna grundfonder upptagna donationer, som nu med till kapitalet lagda räntor uppgår till ca 8 500 kr. Ifrågavarande medel insamlades av Lundell under åren 1898-1899 att ”användas för läroverkets behov”. Givare var bankir C. Cervin samt grosshandlare E. Cederlund, S. Kempe och P. Wikström. Då syftet överensstämmer med det för stödfonden angivna har anledning saknats att i fortsättningen redovisa donationsbeloppen som fristående fond.

Slutligen har till fonden 1968 överförts dels 5 000 kr från köpeskillingen för Bräcksta (se fond A:1), dels köpeskillingen för till Uppsala stad överlåtna skolinventarier 25 000 kr.